Läkekonstens uppkomst & historia
Blodiga korståg satte fart på läkekonsten
Tusentals korsfarare dödades och ännu fler sårades under medeltidens blodiga korståg till mellanöstern. Trots detta kom korstågen att revolutionera den europeiska läkekonsten.
Kristendomen var på medeltiden emot obduktion däremot tillät den muslimska tron obduktion, de muslimska läkarna styrdes därav inte på samma sätt av stränga kristna regler för vad man fick eller inte fick göra. Kyrkan var under större delen av medeltiden inbiten motståndare till att läkare eller andra dissekerade människolik. Anledningen till detta var att kristendomen bland annat byggde på att kroppen skulle återuppstå efter döden, vilket enligt dåtidens uppfattning var omöjligt om den döda kroppen skurits i småbitar av läkarna.
Först på 1300 talet vart dissektioner av döda människor vedertaget som praxis i Europa medan man i mellanöstern redan på 1000-1100 talet hade utfört dissektioner. Procedurer beskrivs i gamla antika texter från mellanöstern under från denna tid, i Europa var det inte utbrett på denna tid. Först på 1400-talet gav kyrkan dock upp sitt motstånd mot dissektioner.
Kontakten med traktens läkare och sjukhusväsendet i mellanöstern gav således Läkare, apotekare och annan vårdpersonal ovärderliga kunskaper under dessa blodiga korståg i mellanöstern.
Praktisk erfarenhet från de många blodiga slagen som utkämpades samt mötet med främmande sjukdommar, bidrog till att läkekonsten fick en rejäl knuff framåt i Europa.
Medeltidens muslimska läkare var långt före de kristna och hade bl.a. texter om hur en läkare kunde öppna kraniet och dränera huvudet på vätskeansamlingar, en rad andra kirurgiska ingrepp finns dokumenterade bl.a. har man funnit en del exempel på att man opererade för att lägga ben till rätta vid benbrott etc.
Sår rengjordes så gott som det gick, man sydde ihop dem och behandlade med örter och salvor. Utan penicillin som upptäcktes 1928, risken för allvarliga infektioner var stor.
Medeltidens läkare hade även kunskaper om bedövning. Opium var populärt för att dämpa patienternas smärtor, dock så fanns inte alltid opium tillgängligt varvid man förmodlingen utförde dessa operationer utan bedövning.
På 1180-talet så tar de första fältsjukhusen sin form, riddarna i bl.a. Johanniterordern – de så kallade johanniterna – inrättade ett mobilt sjukhus nära slagfältet. De sårade fick där ett slags första hjälpen och de som behövde ytterliggare vård skickades vidare till ordens stora sjukhus i Jerusalem.
De europeiska sjukhusen var fram till 1200-talets början inte främst en plats där man behandlade sjuka utan snarare en kombination av härbärge och hospis. Här kunde resande och pilgrimer övernatta och gamla och svaga fick omvårdnad, det fanns dock sällan läkare på plats som kunde ge hjälp om någon blev sjuk. Läkarbehandlingar ägde därför oftast rum i klostren även om munkarna först och främst tog hand om de sina. Behandlingen var även här mindre viktig än böner och bot för de synder som man trodde var orsaken till sjukdomen. Det var dessa behandlingsmetoder som européerna till en början hade med sig till mellanöstern. Några få årtionden efter att det första korståget avslutats vid erövringen av Jerusalem år 1099 började européernas sjukhus i området att ändra karaktär.
Johanniterorden var först med att ta till sig de nya metoderna när de grundade sitt stora sjukhus i Jerusalem. Omkring år 1180 hade sjukhusen i regionen utvecklats så att de kunde behandla och vårda de sjuka i stor skala, de låg därigenom långt före de flesta av sjukhusen hemma i Europa. Under 1400-talet gavs det ut allt fler läkarhandböcker i Europa, som t.ex. en tysk bok med information samt en teckning av läkarens operationsbord och instrument.
Det stora behovet av vård och olika behandlingsmetoder har säkert varit en viktig faktor i denna utveckling. Men även närvaron av avancerade sjukhus i de närliggande muslimska och bysantinska rikena har med stor sannolikhet haft betydelse. Inte förrän under 1200-talet börjar man se liknande utveckling inom sjukhusväsendet i Europa. Vid den tiden hade nämligen många av korsfararna och de medföljande läkarna kommit hem igen- en hel del erfarenheter rikare.
Lyssna på patienten Antoine Fourcroy leder en ambitiös grupp läkare, han flyttar läkarstudenternas undervisning till sjukhussängen. De skall ta hjälp av sina egna sinnen för att försöka ta reda på vad som händer i patientens kropp. De får god hjälp av stetoskopet som uppfinns av den franske läkaren René Laennec år 1816.
Ny kunskap från djur På slutet av 1800-talet får vi en ny typ av läkare – laboratorieforskarna. De tar fram en helt ny vetenskap genom att utföra djurförsök i kontrollerad miljö. Forskarna hotar sjukhusläkarnas auktoritet, först när den kanadensiska läkaren William Osier kommer på idén att inrätta laboratorier på universitetssjukhusen lyckas man kombinera patientkontakt och forskning.
En titt på skelettet År 1895 experimenterar den tyske fysikern Wilhelm Röntgen med elektricitet i glasrör med vakuum. Rören utstrålar en dittils okänd typ av strålning som kan gå rakt igenom vissa material och efterlämna avtryck på papper som överdragits med barium och platinacyanid. Två veckor senare tar han en bild av sin hustrus hand. Läkarvetenskapen ser snabbt möjligheterna och snart används röntgenstrålar för att diagnostisera benbrott.
Vaccin skyddar Sedan 1700-talet vet läkarna att människan utvecklar motståndskraft mot vissa sjukdomar om kroppen en gång varit smittad. År 1870 utför Louis Pasteur djurförsök som visar att om ett djur har smittats med en lindrig form av sjukdom, blir det immunt även mot svårare former av samma sjukdom.
Nyttan av tvål Den ungerske läkaren Ignaz Semmelweis övertalar år 1847 sina kollegor bland förlossningsläkarna att tvätta händerna ofta och noga. Dödligheten bland födande kvinnor sjunker från ca 20 procent till under en procent. Läkarvetenskapen bryr dock ej om Semmelweiz upptäckt eftersom ingen kan förklara sambandet. Det tar decennier innan renlighet på allvar slår igenom på sjukhusen.
Kroppens atlas Obduktioner har i hemlighet utförts i flera hundra år. Den katolska kyrkan förkunnade att en uppskuren kropp inte skulle återuppstå på den yttersta dagen och förbjöd obduktioner. Först på 1800-talet tillåts läkarna att obducera fattiga som dött på sjukhusen samt avrättade brottslingar. För första gången kan man systematiskt undersöka ett stort antal lik och kartlägga kroppens organ och funktioner. Läkarvetenskapen får ett genombrott i diagnostiseringen av en mängd sjukdomar.
Bakterier i luften Louis Pasteurs forskning på 1860-talet visar att mögel inte uppstår av sig själv. I ett mycket enkelt försök häller han upp buljong i rena skålar. Några skålar får stå framme utan lock, andra förseglas. Mögel bildas bara i de öppna skålarna. Pasteur drar slutsatsen att dammpartiklar i luften kan bära på svampsporer. De nya rönen inom bakterieforskningen leder till ett radikalt genombrott efter att man i flera tusen år har trott att sjukdom uppstår av sig själv i kroppen.
Smärtfritt I många hundra år var operationer fruktansvärt smärtsamma eftersom läkarna inte hade något bedövningsmedel. Under 1800-talet gör man stora framsteg inom kemin och man upptäcker bl.a.ämnen som lindrar patientens smärta. Först ut är den skotske läkaren James Simpson som använder eter för att bedöva patienten. Eter visar sig dock ge stora obehag efter uppvaknandet och James Simpson försöker i stället med kloroform – med lyckat resultat. Kloroform blir snabbt ett vanligt bedövningsmedel.
Sjuksköterskan Under krimkriget (1853-56) revolutionerar sjuksköterskan Florence Nightingale vården av de sjuka. Hon lyckas tack vare renlighet och omsorg få ner dödligheten på de engelska fältsjukhusen från 40 procent till under 3 procent. Helt på egen hand förändrar hon sjuksköterskornas arbete från att vara ett jobb för outbildade pigor till ett respektabelt yrke. Från omkring år 1860 är sjuksköterskorna en viktig del av det moderna sjukhusväsendet.
Ta tempen Sambandet mellan feber och sjukdomar har varit känt i alla tider. Men först på 1800-talet inser läkarna att kroppstemperaturen är nyckeln till diagnostisering av flera sjukdomar. Den tyske läkaren Carl Wunderlich dokumenterar år 1868 att 32 olika sjukdomar kan diagnostiseras genom att man tar tempen på patienten två gånger om dagen. Mätningarna kan utföras av sjuksköterskor eller anhöriga och därför blir termometern ett populärt hjälpmedel både på sjukhusen och i hemmen.
Källa: Bonniers Världens historia nr 6 2007.
